Japp. Så har det varit. Dagen har gått och jag har mestadels varit rätt irriterad. Jag kan fan inte få SMP att funka i Minecraft(som jag borde ha skrivit om för ett par dagar sen, men det har jag inte gjort, för jag har varit så hemskt upptagen med att spela!)

När jag spenderat ca tre timmar på att lösa det problemet så fick jag nog, åt en tallrik havregrynsgröt och la mig för att fortsätta spela det underverk som är Dead Rising 2. Herre jestanes vad bra det är! Bra story och... ja, allt annat är för tillfället bra också. Jag är toknöjd. Ska passa på att lägga upp lite bilder på min fina box som jag fick till, köpte ju som bekant Outbreak Edition, med zombiedocka och hela kitet till. Kalasbra och superfint!

För att göra nåt som jag inte hade planerat, så skriver jag om nåt som inte har med materiella ting att göra. Jag är med i en undersökning som sifo gör, om tobak. Satt i fyra timmar och blev intervjuad, och nu så är avslutningsfasen att man ska göra lite uppgifter varje dag på ett forum som man har lagt upp på nätet. Gjorde första grejerna idag, och jävlar i min lilla låda va lång tid det tar! Fast samtidigt kan jag väl offra den stunden, jag får ju trots allt betalt, tre lakan när veckan är slut, för att svara på frågor och ladda upp bilder. Känns som ganska lättförtjänta pengar, så jag är nöjd.

Ska se om jag minns att skriva imon, isåfall ska jag försöka ladda upp lite bilder från minecraft och DR2, samt kanske nån av de bilder som jag ska ladda upp till sifo.

Puss!

Jag tänkte börja med spel, och för att hålla dig (er? hur många läser detta egentligen?) lite på halster så skriver jag om Dj Hero först.

Jag har alltid varit en sucker för musikspel. Det hela började väl egentligen med att jag lärde mig spela Stepmania med mitt tangentbord. Det hela eskalerade när jag hittade en dansmatta för en ynka hundralapp och började dansa väldigt ofta med två kamrater. Det dansades på vardagar och på fest. Vi började göra våra egna steg och till slut hade jag och en till av oss till och med gjort två låtar, och i sann Stepmania-anda kallade vi oss för Stepmaniacs. Finns till och med kvar på myspace (http://www.myspace.com/stepmaniacs). Sen kom ju Guitar Hero och efter det Rock Band och vips så hade jag två miljoner plastinstrument hemma. När Dj Hero utannonserades blev jag väääääldigt exalterad. Ett musikspel som gjorde nåt helt nytt var ju himmelriket! Men så när det släpptes, ja då var jag ju inte ens i europa. Jag provade en eller två gånger i en elektronikaffär (JB HIFI) i källaren på Rundle St Mall i Adelaide. Det var ju skitsvårt! När jag kom hem fanns det tusen andra spel för mig att köpa och spela, så min karriär som speldj fick läggas på is. Men så en dag för ungefär en vecka sedan, så hittade jag hela kånkarongen på blocket, för blotta trehundra bagare! Jag kunde ju inte hejda mig och köpte det omedelbums. Han som jag köpte det av hade (enligt hans sambo, han var inte hemma xD ) spelat det en eller två gånger, men tyckt att det var för svårt så han gav upp och packade in det hela i en liten skrubb och glömde av det. Den korta versionen är att det var i mint condition. Jag kommer hem, spänd av förväntan, packar upp och kopplar in. Börjar med att köra genom spelets tutorial, eftersom det var så svårt i källaren. Där får jag min första käftsmäll. Till och med träningen är svår! Eller ja, den avancerade biten i alla fall. Men jag köttar mig igenom den och ger på the real deal. Det går faktiskt ganska bra, om än lite knackigt, men det slipar man väl bort antar jag. Fortsätter spela, och inser att man inte tycks kunna förlora. Man kan bara få ett dåligt betyg (orginella en till fem stjärnor). Efter några sessioner med spelet inser jag att, nej, det blir inte lättare för att man lärt sig spela. Det känns på nåt vis som att man måste ha en viss fallenhet för något, jag skulle gissa på kontrollen, för att kunna spela på de svårare svårighetsgraderna. En sak som är positivt som tusan, och faktiskt lyfter spelet väldigt mycket är att det är mycket bra musik med. Lite konstigt att de tvunget ska ha med en del testosteron-osande machorock, jag menar, Motörhead har väl inte så mycket med djscenen att göra?

Jag har bara spelat på medium hittills, och det är krångligt och frustrerande ganska ofta. Nu kanske du som läsare tänker "vad tycker den här idioten egentligen är bra, han har ju bara klagat i ALLA inlägg hittills". Ja, det har jag väl kanske gjort, men jag klagar faktiskt inte nu. Jag tyckte att Dj Hero var bra, men det känns så himla otillgängligt att jag på nåt vis kan förstå killen som sålde det. Jag ger inte upp lätt, och gör det definitivt inte med detta, men som lite klenare så ser att det är nog lätt att tycka det är för svårt när man är van vid att kunna plocka upp en plastgitarr och bara köra. Jag vill inte ge några betyg, så jag säger helt enkelt att det var bra, men inte i närheten lika bra som sina föregångare, med enkla instrument som alla kunde lära sig någorlunda bra på en liten stund.

Om vi ska lämna musik och ickelinjära saker en stund så kommer här en handfull tankar om ett spel som, fram tills idag, har legat mig väldigt nära hjärtat. Dead Space 2.
Jag har spelat det första spelet, säkert tio gånger, och älskat det mer och mer för varje gång. När Visceral gick ut och sa att de höll på med en uppföljare blev jag lite misstänksam, men efter att ha läst lite om det så kände jag mig lugn. Det känns dessutom som att pojkarna på Visceral har ganska bra koll på att inte vanhelga det perfekta skräckarv som Dead Space har lämnat efter sig. Men så för en vecka sen såg jag en video, den borde du också se innan du läser vidare.

Jag började fundera lite. Vart har jag sett detta förut? och då kom jag på det. Det är en kopia, rakt av, från det halvkassa actionspelat WET. En scen som i orginalversion är på tok för lång, hoppa förslagsvis fram till ungefär 1:52 för att se likheten.

"Vad hände här?" var min första tanke. Men jag skakade snabbt av mig det hela och tänkte att det verkar ändå vara en så liten del av spelet så det spelar väl ingen roll. Det skadar ju inte så mycket med en jättekort, skitdålig del av ett spel som, i övrigt kommer bli hur bra som helst.

Jag hade inte ens tänkt på det mer, men så ikväll såg jag en video på det som kanske är mest kontroversiellt med Dead Space 2, multiplayer. Egentligen tycker jag inte att det behövs alls, men om de tvunget ska ha med multiplayer som en valmöjlighet så hade jag föredragit att göra det i samma stil som Capcom gjorde med Resident Evil 5. Allt bara klickade där. Men nej, återigen har Visceral lyckats trasa sönder mina känslor av förväntan med att göra ett helt onödigt, och återigen stulet spelkoncept för multiplayer. Det ska nämnligen enligt utsago vara samma som multiplayer i Left 4 Dead (vilket jag inte har spelat, så jag kan inte säga om det är stulet eller ej). Vad håller dom på med? Jag har, inom loppet av två veckor, gått från en brinnande förväntan till en groende oro över vad det färdiga spelet kommer vara, och om det kommer förstöra min syn på det skräckuniversum som man lyckats skapa runt fenomenet Dead Space. Jag antar att det bara är att vänta och se.

 

Nu till böcker, ett stort glädjeämne här i livet!

När jag köpte seriealbumet som hörde till ovan nämnda spel så köpte jag även hem Necronomicon och Pride and Predjudice and Zombies! Serien blev, som jag skrivit tidigare, en stor besvikelse. Jag har faktiskt inte kommit så långt i de andra böckerna, har bara läst ca 120sidor av Pride and Predjudice and Zombies! Den är bra, men ganska långsam. Vilket kanske är förståeligt, med tanke på att man inte har skrivit om orginalet, utan bara ändrat lite och lagt till allt som har med zombies att göra. Alla älskar ju zombies, right? Idag fick jag dessutom hem två andra böcer som jag beställde för ungefär en vecka sen. Dead Space; Martyr och The Brocode. Har inte hunnit läsa nåt ur nån av dom, men jag tänkte att det kan ju vara kul att berätta vad som väntar bloggen, och lägga upp lite bilder.

Det är något jag gärna gör. Hade jag haft miljoners miljarder hade jag gärna gjort det oftare. Men så är ju inte fallet, och därför så kan jag bara beställa nåt litet fint ibland. Och så har jag nu också gjort. Idag beställde jag nämnligen Dead Rising 2: Outbreak edition. Hoppa upp och sätt dig på den du!

 

På bilden är ju både 360 och PS3-versionen med, men jag har ju naturligtvis bara beställt en, det blir ju så dyrt annars. Men naturligtvis beställde jag PS3-versionen. Vilket också innebär att innan 24e september måste jag ha pressat igenom orginalet, mest för att riktigt leva mig in i zombiefestande i grupp. Och då menar jag naturligtvis inte att jag ska spela med vänner eller flickvän (inte för att ni inte får vara med, det får ni) utan jag menar ju att jag ska mysa med 10.000 zombies. Kan ni säga ACHIEVMENTHUNT?! WOOOOOOOOOOOOO!!!

Ja, jag vill ju skriva, fast bara när känslan faller på. Så nu kör jag väl igen helt enkelt :D
Tänkte byta inriktning på bloggandet nu, härma min kära flickvän, och skriva om saker som jag konsumerar. Vilket iaf vissa av en redan vet att det handlar om tvspel, film, en enstaka bok lite då och då, samt dumheter i allmänhet. Jag gillar ju att köpa dumheter...

Jag tänkte börja det nya här med att skriva lite om två saker som har gjort mig lite besviken det senaste, en bok/seriealbum baserat på spelet med samma namn, Dead Space, av Antony Johnston, och Final Fantasy XIII.



Final Fantasy XIII